2013-09-14
13:55:58
Won't stop believing cause I'm gonna win
Okej, vart ska jag börja...
Att för första gången få kliva in i en sådan stor arena var enormt, trodde hjärat skulle hoppa ur bröstet på mig. Över femtio nationer med sina absolut bästa armbryare var samlad och alla siktade mot guld, att få säga "jag är bäst i världen", även så jag. Mina tankar har varit de samma en längre period
"Jag är världsmästare"
"jag har levt som en världsmästare"
"jag har tränat som en världsmästare"
"jag har ätit som en världsmästare"
Jag tycker att ska man väl fara på en sådan stor tävling så ska man sikta på att vinna! alltid! Jag far inte på ett VM för att "se" vars jag ligger eller för att hoppas på att vinna EN match. NEJ!. Sikta mot Guld. Det gjorde jag. Jag klev in på invägningen i min bästa form någonsin och har aldrig kännt mig så stark. Min vikt låg då på 77 kilo och stenhård hud, blodådror på magen och fibrer syntes tydligt. Jag hade ätit en perfekt kost med protein, kolhydrater och fett under hela sommaren, så allt skulle bara funka. Tävlingsdagen kom och jag åt frukost på hotellet och sedan taxi till arenan, mitt bord startade klockan 12.00. Vid uppvärmningen kände jag mig explosivare än allt annat, kompakt och stark. Vid samlingen av min viktklass så kände jag mig inte hotat av någon, jag blir uppropad till bord fyra. På andra sidan står en turk, starten gick och PANG! fångade upp honom en centimet ovanför kudden men det var alledles försent.. Förlust.
Vad hände.. Jag som brukar vara snabb och kompakt. Nu blev det förlust och vinkeln helt öppen. Det får inte hända. Nästa match blev mot en Georgie, Han la ett löst grepp och jag kände mig enormt överlägens, snabb tänkte jag. Lyckades vinna starten och det blev slipp. På med remmarna sedan gick starten igen, denna gång så åkte jag ner i kudden... Två raka förluster. Vad hände? Hur kan jag redan vara ute, Tankarna snurrade runt i skallen, inga ord kommer ur min mun. Går inte att förklara kännslorna som exploderade fram inuti mig, kom någon tår ur ögat där också tror jag. Vad ska jag ta mig till. Ska man lägga sig ner och gråta eller ska man kliva upp och kämpa emot?
Hur ska man svara om någon frågar hur det gick? man kommer dit med tanken om att vinna och satsar allt men slutar med förlust. Klart man inte är nöjd, men såhär efteråt då man sitter i lägenheten och tittar tillbaka så har hela resan varit enormt rolig och lärorik. Man ska inte underskatta Världseliten inom armbrytning, fy vilka starka armar det finns. Reultatet på papper säger att jag slutade 12:a, men som sagt jag gjorde mitt bästa och det är huvudsaken, eller hur? ;)
Här ovan har vi en riktig vinnare! Helt otroligt! Dubbla VM-Brons i sin viktklass.
Nu brinner motivationen i höjden, jag har redan börjat med det nya träningsupplägget för SM och VM år 2014.
Strongertyesterday!
Kommentera inlägget här:
